Jag var rejält trött och seg hela dagen igår efter att ha suttit på akuten med lilleman hela natten. Han fick någon allergisk reaktion på kvällen och ena ögat svullnade totalt igen. Efter lite antihistamin och kortison på akuten så blev vi hemskickade, och vi hade en hemmadag för att hämta oss. Medicineringen på aktuten räckte inte riktigt så vi fick en påfyllning av medicin när vi besökte vårdcentralen igår eftermiddagen. Det var ingen fara konstaterade läkaren och om några dagar skall ögat vara helt bra. Det blev soffhäng med tupplurar mest hela dagen, inte ens en trädgårdsrundtur orkades med.
Men några bilder från måndagens runda har jag på lut, så ni blir inte utan. ;-) Högst upp på dammkullen bland ett hav av kirskål blommar nu min vackra dillpion. Den är helt ljuvlig med sina mörkröda blommor. Man får vänta länge på att knopparna skall veckla ut sig, men det är väl värt väntan. Jag har inte riktigt bestämt mig för om hon skall få flytta till inre lundrabatten, under rosenhagtornet eller om jag skall återplantera henne på kullen när jag renoverar den rabatten. Vi får se.
Som vanligt tröttar jag ut er med ännu flera bilder av lundrabatten, här kommer dock några från en lite annorlunda vinkel. Vi entren in i lunden från gräsmattan har jag placerat tre klotklippta rosenspireor. Dessa fanns på plats när vi flyttade in och var väl inte mina favoriter, men när jag fick idén om att klippa dem så kunde de få stanna kvar. I höstas planterade jag även ett högt Miscanthus som inte riktigt har kommit igång, jag hoppas det tar sig. Det är placerat strax bakom kungsljusplantan och är tänkt att skymma sikten in i lunden lite, så att man blir nyfiken på att gå några steg in. Bakom rosenspireorna finns det en lite plätt som dillpionen kan får plast, vi får väl se om hon hamnar där.
En av mina två ständiga följeslagare är Atlas som älskar när det nu har blivit lite varmare och vi gör honom sällskap i trädgården. Vi har två syskon, Atlas och Nike och de följer vart man än håller på i trädgården.
I den nyanlagda stora lundrabatten så har den rödbladig nävan som jag köpta på STA's plantmarknad härom helgen börjat blomma. Underbart ljuvlig är den med sina mörka blad och blommar är ju en riktigt bonus. På lappen står det att hon heter Elisabeth Aimé och älskvärd är hon ju verkligen.
Men det behövs inte alltid några rariteter för att det skall bli bra, här har vi en strutbräken som är helt ljuvlig där den lyser i kvällssolen. De får gärna fylla ut området mellan stenarna i stora lundrabatten. I framkant har jag planterat sommarsmultron. Jag tycker det är så härligt att placera dem lite här och var i rabatterna så man får strosa runt och leta efter röda smultron på sommarkvällarna. Nu får jag väl inte äta så många själv utan lilleman brukar ha hunnit före mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar