Wij trädgård, sista delen

Nyss hemkommen från en fantastisk vecka på västkusten med boende i Smögen. Det har varit underbart att komma hemifrån, känna saltvatten och haft paus ifrån både symaskin och datorn. Men nu är det skönt av vara hemma igen och angripa slutspurten på min sex veckor långa semester. Som start efter uppehåll så blir det ett utlovat sista inlägg från Wij trädgårdar. Det känns som det var en evighet sedan vi var där.

I vår trädgård så börjar det att bli fullt, och jag inser att det även måste finnas plats för lek och stoj. När vi var på Wij tog en tanke fart att man faktiskt kan göra något trevligt utav en stor grön lekyta. Kanske skall man göra den oval med omslutande planteringar. Det skulle passa toppen på vår gavel som är bokad för fotboll och krocket bland annat. Två öppningar i var ände på ovalen möjliggör genomfart från framsidan till baksidan. I hörnen som blir på ovalen kan man ha olika planteringar och där skulle även min nödvändiga men ack så fula torkställning få plats. Kanske med singel eller plattor under sig.

Man kanske inte skall använda sig utav stora gräsruggar som "portaler" vid ingångarna då de lägger sig ned efter regn och gör så man blir dyblöt vid passering. Kanske det istället skulle passa bra med två rosportalern och på så vis kan jag dessutom få till min önskade "rosträdgård". En av rosorna som står på önskelistan ( som förhoppningsvis skall bytas ut mot en mina mindre bra ros vid terassen) är Tuscany Supurb. En härlig ros med en djup cericeröd färg. Min omgärdade lekyta är nog ett projekt som ligger några år framåt i tiden, då den kräver en rejäl arbetsinsats. Men jag kan inte riktigt släppa tanken för det skulle bli så fint.

Vart jag sedan skall få plats med sådan här otroligt inspirerande humlekäppar som ni kan se på en bild längre upp har jag ingen aning om. För visst ser det mysigt ut att kunna dricka "tre-kaffet" lite halvt dolt inne i humlerummet? Detta är nog en inspiration som bara får stanna som just inspiration. Jag kan inte få in det i min trädgård, som sagt det börjar bli fullt.

En idé som jag faktiskt redan innan jag besökt Wij tillämpar i min trädgård är att använda sig utav smultron som kantväxt i rabatterna. En riktigt höjdare när man har små barn och Gabriel älskar att gå ut i trädgården och leta smultron, som är lätta att någ i kanten av rabatten. Man får bara leta lite efter plantorna som står spridda lite varstans. Tänk bara på att använda icke revande smultron för annars ham man snart smultron i hela rabatten.

I Wij så var rabatterna planerade med största noggrannhet och de följde devisen om att inte göra det "plottrigt" utan de använde sig utav några få växter i stora och återkommande grupperingar. Underbart fint är det, men det är något som är dumt att misslyckas i min trädgård. Det är bara att inse fakta, planering av växtal är inte min stora fördel. Hos mig så är jag nödgad att klämma ned de plantor jag kommer hem med ifrån plantskolan där det finns en plats ledig. Men emellanåt kan jag faktiskt överaska genom att flytta och plantera om perenner. Det är ju en fantastisk möjlighet i en trädgård, man kan ju nästan aldrig göra fel, och man skall inte vara sen att göra om. De flesta växter och framförallt perenner klarar ju en flytt galant.

Något jag insett när man hållit på med trädgård ett tag (mitt trädgårdsintresse startade redan -95 då jag flyttade till mitt första hus) är att form och färg på bladverk är en viktig ingrediens när man planterar rabatter. På Wij fick man bevis på detta. Här har de blandat form och färg på ett fantastiskt sätt. Runda stora blad tillsammans med uppstickande gräs och emellan dessa kan man tex hitta silverax "Brunette" med dess djupröda blad.

Även en köksträdgård kan vara otroligt vacker även om inte de underbara färgerna riktigt framträden med min fototeknik. Själv har jag en köksträdgård med potatis tillsamman alla möjliga ogräs. Förhoppningsvis skall det bli något bättre efter detta årets potatisodling.