Än har det inte hänt något och jag går idag in på BF+11. Att gå över tiden är kämpigt både fysisikt och psykiskt. Jag har ju haft en relativt lindrig graviditet, men det får jag tydligen ta igen nu. Den psykiska "terrorn" satte riktigt klorna i mig i torsdags när jag hade gått över en vecka, och nu är siktet inställt på onsdag (5/9) istället . Då har vi nämligen fått en tid på förlossning inne i Eskilstuna och jag hoppas innerligt att vi inte blir hemskickade utan att vi blir kvar där då. Enligt barnmorskan så sätter de igång mig då, om det inte är fullt med spontanförlossningar den dagen. Det vore ju dessutom inte så dumt om Krabaten kunde titta ut redan på onsdag, så att äldste styvsonen kan få ha sin födelsedag i fred. Mattias fyller nämligen 19 år på torsdag.
Vi var fyra stycken i vår föräldragrupp och 2 par skulle föda före oss och tre par skulle föda efter, men nu är det bara vi och ett annat par kvar. Suck! Igår fick vi dock se en söt lite tjej, Lilly, som var två veckor gammal, då ett av paren i föräldragruppen var ute och gick. Man kan inte riktigt inse att man själv kommer att ha en egen liten Krabat i famnen nästa helg. Det känns som chansen för en pojk är rätt så stor, då det har blivit hela fyra flickor i föräldragruppen redan. Det återstår att se!
Usch, stackars dig. Själv gick jag 22 dagar över tiden med första barnet och blev då igångsatt. Andra barnet gick jag 17 dagar över tiden men kom igång självmant. Det var betydligt lättare så även om det känns jobbigt för dig (jag vet hur det känns;-)) så är det att hålla tummarna för att det kommer igång av sig självt även om det går en eller ett par dagar till. Håll ut. När bebisen är i din famn har du glömt att du fick vänta så länge och då spelar det ingen roll längre. Jag antar att du hört det förut. Det stämmer verkligen. Lycka till!!!
SvaraRadera//Klockarbarn